Det finns oändligt med brus. Brus som hörs och syns, men knappt längre känns. Brus som man knappt längre upplever eller minns. Det är konstigt, det där, hur man klagar så mycket på något som man heller aldrig hade kunnat tänka sig att lägga ner med. Men lite, i vissa stunder, bör man ändå försöka. För bruset finns kvar, det omringar oss, omslukar oss, det finns inom oss och utom oss. Vi kommer aldrig bli av med bruset, men det vi kan göra är att flytta vårt fokus en stund, men jag lovar, bara en liten stund. 

Tidningen var som digital media, innan digital media fanns. Man läste nyheter i papperstidningar, och du skrollade på Instagram genom modemagasin. Och visst finns det något så mystiskt och spännande med det? Någon sorts begränsad källa till inspiration, något utplockat och unikt. Givetvis var det annorlunda när det var det enda som fanns. När man var tvungen att gå och köpa tidningen i närmsta butik. Men kan inte känslan bli densamma idag? 

I mobilerna flödar det oändligt med ström, och allt man ser är konstant något nytt, något anonymt. Det blir bilder som saknar röst. Men i tidningen kan du komma åt både det som redan finns och det som saknas i ditt eviga flöde. 

Man skulle kunna likna upplevelsen av att bläddra i dessa ihophäftade papper med att lyssna på ett radioavsnitt, fast med bilder. Det finns något berättande, som att snorkla istället för att bara doppa huvudet snabbt. Du får följa en text som kan visa dig vägen mellan bilderna. En perfekt blandning av olika typer av innehåll, som blir svårt att hitta någon annanstans än i just din tidning. För tidningen är unik, den är personlig, den är utplockad. 

Men, att säga att prasslande papper skulle vara en del av charmen med tidningsläsande, så skulle det vara motsägelsefullt, eftersom att jag än så länge skriver en digital tidning, som du läser just på mobilen eller datorn. Och trots det kommer jag ändå att slå ett slag för papper som sitter ihophäftade, och bläddrandet mellan bladen för att kunna nå det som du så lätt kunnat få fram på två klick på mobilen. 

Så fortsätt läs, fortsätt leta, fortsätt upptäcka. Sluta inte vara nyfiken och sluta aldrig bläddra. För, som lovat, är bara fokuset flyttat från flödet en kort stund. Med det sagt, så är tidningen bara curated taste, resten är brus som är glömt imorgon.